Kirjoja

De älskar faktaböcker

Två professionella inom bokbranschen, biblioteksdirektör Tuula Haavisto och Laura Karlsson, verkställande direktör för Kirjakauppaliitto, berättar varför facklitteraturen är viktig.

Tuula Haavisto: motmedel i postsanningens tid 

Tuula Haavisto, biblioteksdirektör för Helsingfors stadsbibliotek, blev inspirerad att läsa fackböcker år 2013 då hon var medlem i juryn för Fack-Finlandiapriset. Då plöjde hon igenom de 229 finländska fackböcker som hade anmälts att konkurrera om priset.

– Inom vårt lilla språkområde publiceras en mängd intressant facklitteratur, men största delen får väldigt lite uppmärksamhet. Den här motstridigheten upprörde mig, säger Tuula Haavisto.

Bland kandidaterna från år 2013 blev Suomi öljyn jälkeen av Rauli Partanen, Harri Paloheimo och Heikki Waris särskilt betydelsefull för Haavisto. I boken diskuteras konkreta alternativ i en tid av minskande resurser. 

– Av böckerna från samma år har vinnaren Murtuneet mielet av Ville Kivimäki nästan fått kultstatus, medan faktaböckerna om djur av Helena Telkänranta är fantastiska bevis på hur man kan popularisera vetenskap 

Haavisto anser att facklitteraturen just nu är viktigare än någonsin. Hon konstaterar att aktivt medborgarskap och inlärning hör till de mål den nya bibliotekslagen ställer upp. De målen behöver facklitteratur som bränsle. Faktaböcker är bra motmedel i postsanningens tid. 

– De som sprider falsk information orkar sällan skriva en hel bok om ämnet.

Då man läser facklitteratur borde man också jämföra olika källor och kontrollera vad olika författare har skrivit om samma ämne. Här kan bibliotekens samlingar vara till hjälp för den som törstar efter kunskap.

– Många saker är så invecklade att korta texter inte räcker till. Vi behöver böcker och goda artiklar där det mångdimensionella kommer fram. Inga dokumentärfilmer kommer till utan artiklar och annat skrivet material i bakgrunden.

Förtrolig stämning i bokcirkeln för faktalitteratur

Haavisto leder själv en faktabokcirkel i Östra centrums bibliotek. I cirkeln bekantar man sig med böcker och diskuterar också svåra frågor utgående från dem.

– I bokcirkeln kan vi i en förtrolig atmosfär tillsammans fundera och förundra oss över besvärliga saker.

Haavisto hoppas att diskussionen inte stannar på en nivå där man bara förargar sig över världens gång.

– Den som läser och tar reda på saker och ting får en bättre uppfattning om hur mångdimensionella saker är. Kunskapens förhållande till gärningarna har ändå blivit ett frågetecken för mig. Jag önskar att ökad kunskap skulle ge kraft att t.ex. delta i kvinnomarscher eller att bekanta sig med invandraren i grannskapet. Det är också viktigt att fundera på hur man diskuterar med någon som är av fullkomligt annan åsikt än man själv. Vi arrangerar offentliga visningar av Elina Hirvonens film Kiehumispiste i biblioteken – där står just den frågan i centrum.

Enligt Haavisto finns det många element som gör en faktabok bra: fakta är granskade, språket är vårdat och gott, och informationen är populariserad så att den har en koppling till det vardagliga livet. Hon anser också att bokens ombrytning och bilder är viktiga. 

Haavisto lyfter också upp vetenskapen i tidskrifter och dagstidningar.

– Jag är egentligen inte orienterad åt det naturvetenskapliga hållet, men jag läser gärna om t.ex. cirkulär ekonomi, green tech eller om planerna att erövra planeten Mars.

Faktaböckerna mår riktigt bra i Finland, anser Haavisto.

– Varje år utkommer det bra litteratur på finska, så jag ser ingen stor kris när det gäller innehållet. På lång sikt har utlåningen av facklitteratur minskat, vilket till en del beror på att det finns läromedel på nätet och att nätet har ersatt uppslagsböcker och ordböcker. Däremot har utgivningen och utlåningen av faktaböcker för barn ökat.

Utgående från de mest önskade fackböckerna i Helmet-biblioteket konstaterar Haavisto att man lånar mångsidigt – allt från biografier och historia till böcker om krig.

– Inom facklitteraturen är populariteten bredare än när det gäller skönlitteratur – faktaböckernas hittar är oftast ganska moderata, medan skönlitteraturen kan ha storfavoriter. Ett undantag är Marie Kondo med sina böcker om Konmarimetoden som kan ses som en kritik av konsumtionssamhället.

Tuula Haavisto rekommenderar:

  • Böcker av Harri Kalha. Kalha har ett levande, exalterat sätt att skriva.
  • Svante Pääbo: Neandertalmänniskan – på spaning efter försvunna gener. På finska: Neandertalilainen – kadonnutta perimää metsästämässä. Originalets titel: Neanderthal man: in search of lost genomes. Om DNA, berättat på ett deckarmässigt sätt. 
  • Petteri Pietikäinen: Hulluuden historia. Också den här boken fungerar som en deckare.
  • Få faktaböcker är roliga, men de självbiografiska Karvainen rahastaja, Liukastelija och Everstiksi epäilty mies av Kurt Nuotio är undantag. 
  • Sven Lindqvist: Utrota varenda jävel. På finska: Tappakaa ne saatanat. En bok om att använda folkmord som strategi. Boken beskriver utsugning och kamp mellan olika mänskogrupper och den visar att de här konflikterna måste lösas gång på gång. Under läsningen infann sig ändå en hoppfull känsla: jag kan höra till dem som arbetar för en politik som respekterar människovärdet. Avtalen som grundar sig på respekt och medkänsla är rätt färska i mänsklighetens historia. 

Laura Karlsson: Facklitteratur är personligt

Laura Karlssons första minne av en faktabok är en stor atlas utgiven av Valitut Palat. Den utforskade hon som barn inkrupen i mellan en bokhylla och en soffa. På första uppslaget presenterades de fyra elementen – eld, luft, jord och vatten. De fina bilderna av vulkanutbrott och glaciärer fascinerade lilla Laura.

Faktaböckerna blev senare jobb för Karlsson, hon redigerade sakprosa för olika förlag. Numera fungerar hon som Bokhandlarförbundets/Kirjakauppalittos verkställande direktör och som verksamhetsledare för projektet Kirja-Suomi 2017/Bok-Finland 2017. Karlsson har kommit till att faktaböcker berättar mera personliga saker om en människa än romaner.

– Jag tittade på bokhögen på mitt nattduksbord och insåg att faktaböckerna berättade mera än de skönlitterära böcker jag läst om det jag är intresserad av, min längtan, mina behov och det jag saknar. Om jag berättar att jag läser om tortyrmetoder på medeltiden eller om tarmarnas välbefinnande ger jag en annan information om mig själv än om jag berättar att jag läser Steglitsan av Donna Tartt eller Ljuset bakom ögonen (Lopotti) av Tommi Kinnunen.

Karlsson säger att man ska läsa en faktabok av samma orsak som man läser skönlitteratur: för att få information, för att roa sig och för att ställa saker i rätta perspektiv.

– Jag är i grunden nyfiken och vill lära mig nytt. Faktaböckerna uppfyller många behov: jag kan behöva information om hur bokföringslagen förnyats, men en bok om kosmologi uppfyller andra slags behov. Det är trösterikt att veta att jorden snurrar också om jag inte förstår någonting. Läsning är mindfulness för mig, jag får möjlighet att se en större bild.

Statistiken visar att det utkommer många titlar med faktaböcker i Finland: största delen av den litteratur som utkommer i Finland utgörs av faktaböcker. I vårt land läser och skriver vi särskilt mycket om historia.

– Ju mera splittrad världen blir när det gäller information, desto viktigare blir det att läsa. Det är enkelt att kolla en detalj på nätet, men för att sätta mig in i någonting läser jag en bok – där har en sakkunnig valt ut och dukat upp information särskilt för mig.

De mest önskade fackböckerna i Helmet-biblioteket överraskar inte en professionell, men en bok på listan fångar Karlssons uppmärksamhet alldeles särskilt.

– I huvudstadsregionen märks en städboom. Det märks också att kändisar intresserar: Maarit Tyrkkö och president Kekkonen, Cheek, Sami Yaffa och Maaret Kallio. Två Finlandia-böcker [Yhden lapsen kansa och Kuolemantanssi] är populära. En överraskning är att Antti Eskolas bok Vanhuus är så populär. Jag tror att det berättar något om vad som intresserar de stora åldersklasserna.

Karlsson uppmanar oss att läsa en bok om något som är helt nytt för oss, och att sätta oss in i ämnet.

– Finland lever av bildning, kunskap. Vi har ingen olja att exportera, utan det här landet lever av att förädla kunskap. Därför måste vi läsa, lära oss, ifrågasätta och bygga nya helheter. Facklitteraturen – och också skönlitteraturen – gör det på bästa sätt: utmanar, stöder, bygger upp och förädlar våra tankar.

Laura Karlsson läser just nu:

Text: Iina Soininen
Översättning: Susanna Söderholm
Bild: Helsingfors stadsbibliotek

Läs mera:

(Länkarna är huvudsakligen på finska)

Tietokirjapiirissä keskustelu käy kuumana

Lukupiirit Helmet-kirjastoissa

Helmet-halutuimmat

Tuulan tietokirjablogi

Finlands facklitterära författare rf.

Kirja-Suomi 2017