Babypoesi och lek med rim och ramsor

Våren 2007 deltog jag med min pojke Simon i den första svenskspråkiga babypoesigruppen på Richardsgatans bibliotek. Tillsammans med två ledare och ca sju andra mammor med bebisar läste vi dikter och ramsor och gjorde enkla rörelser. Att Simon njöt syntes tydligt och för mig själv blev det nästan som en helig stund, då jag kunde umgås intensivt med honom utan att tänka på en svartsjuk storasyster, smutsbyke och annat kaos. Och så var det förstås roligt att prata med de andra föräldrarna.

När jag återvände till mitt jobb på barnavdelningen började jag själv dra grupper i babypoesi. Först var det svårt att få ihop tillräckligt många intresserade, vilket jag tror att beror på att babypoesi ännu var ett ganska okänt begrepp. Till min första grupp kom bara tre mammor med bebisar. Men grupperna blev allt större efter hand och våren 2015 var intresset så stort att vi hade tre grupper och ändå rymdes inte alla med.

Babypoesi passar bäst för de riktigt små som ännu hålls i famnen. Jag brukar ha 10 månader som åldersgräns och ta med ca tio barn i gruppen. Vi träffas varannan fredag kl. 10.30. Själva babypoesistunden tar bara en dryg halv timme, men sedan vill bebisarna ha mat och föräldrarna sitter också gärna en lång stund kvar och umgås efteråt.

Jag inleder alltid babypoesistunden på samma sätt: först sjunger vi en sång, där alla önskas välkomna och jag klingar i en klocka för var och en och sedan läser vi dikten ”I sagans skog” av Lennart Hellsing. Medan vi läser den drar vi silkesdukar över bebisarna. Efter det läser vi ca tio dikter och gör rörelser till dem. Det kan vara allt från traditionella fingerramsor till nyskrivna dikter som man kan göra roliga rörelser till. Vi läser varje dikt två gånger och alla tillsammans. Tempot är lugnt och det blir ofta lite småprat mellan dikterna. Vi brukar följa en dramatisk båge, så att vi börjar med lugna verser och sedan blir det gradvis allt större rörelser. Mot slutet stiger vi upp och läser några dikter stående, dansande eller skuttande med bebisarna i famnen. Sedan avslutas babypoesistunden med en lugnare dikt och då brukar jag ofta samtidigt blåsa såpbubblor.

Det finns många orsaker till varför det lönar sig att gå med i en babypoesigrupp. Det viktigaste av allt tycker jag är den intima kontakten som uppstår då man läser ramsor med sitt barn och är helt koncentrerad på det. Visst kan man läsa ramsor också hemma, men det blir kanske inte så ofta av och man distraheras lätt av allt annat som man borde få gjort. Bebisarna njuter tydligt av rytm och rörelse och visar det med hela kroppen. Att höra verser är bra för språkutvecklingen och för föräldrarna är det roligt att få träffa andra vuxna med barn i samma ålder.

Många småbarnsföräldrar har inte besökt biblioteket på länge och vet inte att vi har ett så stort utbud av barnböcker. Den sista babypoesigången brukar vi hålla bokprat om böcker för små barn och ofta besöka barnavdelningen tillsammans med gruppen.

För lite större barn (från ca ett till fyra år) och deras familjer erbjuder biblioteken svenskspråkiga Rimjam i samarbete med Helsingfors kulturcentral och Sydkustens landskapsförbund. Håll utkik efter dem och babypoesigrupperna på Helmets sidor!

På hösten startar en ny babypoesigrupp på Richardsgatans bibliotek 18.9 (tyvärr redan fullsatt) och  en öppen grupp på södra Haga bibliotek som hålls 9.10, 23,10, 6.11 och 20.11 . Förfrågningar på adressen annika.sandelin@hel.fi . Pappor och mor- och farföräldrar är också välkomna.

Lista med småbarnsböcker  för den som vill ha lite boktips.