... och mitt universitet, detsamma,
har som en fågel stigit ur askan,
som om en dröm fullbordats,
som vore jag fyrtio år yngre
och åter kunde ta vid
och inskriva mig i böckernas goda tystnad.
År som löv har virvlat förbi
men bokens blad bländer som aldrig förr
i deras nya, gamla hem.
Theodor Höijer ler i sin himmel.
Utdrag ur Bo Carpelans festdikt skriven för Richardsgatans biblioteks öppningsceremoni 1988