Vallgårds Bibliotek: Basfakta om arkitekturen

Adress: Päijännevägen 5, 00550 Helsingfors
Helhetsareal: 920 m²
Effektiv areal: 744 m²

Slutfördes: 1991
Planerare: arkitekterna Juha Leiviskä och Asta Björklund
Möbler: Studio Jatta Olin

Restaurerades och förnyades: 2008
Planerare: akademiker Juha Leiviskä, arkitekt Rosemarie Schnitzler
Möbler: Studio Jatta Olin

Bibliotekets restaurerings- och förnyelsearbete 2008

Vallgårds bibliotek fyllde 100 år i september 2008. Före bemärkelsedagen förnyades och renoverades biblioteksbyggnaden.

Den främsta orsaken till restaureringsplanerna var stadens nya personalstrategi för servicekultur, vilket man ville visa med planeringen av servicepunkterna. Traditionsenligt har biblioteken i Finland präglats av en hierarkisk arbetsfördelning och diskarna varit tunga och massiva. Biblioteksassistenterna har varit placerade vid närheten av ingången och sköt om utlåning och returnering av biblioteksmaterial, medan bibliotekarierna har arbetat vid mindre diskar och haft hand om informationstjänster och visat kollektioner och utrymmen. Bibliotekarierna förväntades röra sig i salen – inte jämt sitta bakom disken. Denna hierarki varken kunde eller ville man uppehålla.

Vallgårds bibliotek hade ursprungligen skilda diskar för låneärenden och informationstjänster. Man avstod dock snart från informationsdisken och installerade kunddatorer på dess gamla plats. Servicepunkten för utlåning och returnering hade också blivit opraktisk – den massiva disken begränsade personalens rörlighet till och från salen och var ergonomiskt opasslig för datorarbete – något som disken inte heller var ämnad för. Därtill hade disken modifierats vart efter, bl.a. låne- och returneringsmaskinerna hade placerats på efterhand.


Under servicepunkternas förnyelsearbete strävade man efter att behålla diskarnas ursprungliga designintryck, men de riktades en aning mer mot ingången. Man byggde också öppningar i disken för mer smidig rörelse mellan disken och salen för personalen. Dessutom blev diskarna högre och smalare, vilket gjorde arbetet mer ergonomiskt och möjliggjorde en naturligare placering för automaterna.

Enligt den grundläggande planen skulle biblioteksutrymmet genomgå endast några mindre renoveringsarbeten: ekparketten var delvis sliten och Viljo Kajava –salens väggar behövde målas om. Det arkitektoniskt betydelsefulla och vackra biblioteket skulle dock bli ett exempel på hur ett Helsingfors närbibliotek kunde se ut idag. 

Bibliotekssalens högsta dominerande del, som arkitekten själv kallat ”piazzan”, var närmast reserverad för ett referensbibliotek. Ett referensbibliotek har dock inte längre samma funktion som tidigare och därför valde man att skapa ett vardagsrumsliknande område med fåtöljer, där kunderna kan sitta och läsa tidningar eller ögna igenom bibliotekets samling av icke-utlånbara, särskilt tilltalande och intresseväckande "praktböcker". Hit hör några av bibliotekets finaste verk om arkitektur, fotografering, design, sport, historia och natur. Deras syfte är att erbjuda besökaren en rik biblioteksupplevelse.

Det öppna utrymmet utgör också ett forum som man lämpligen kan utnyttja för diverse publikevenemang. På hösten 2008 höll Vallgårds bibliotek en temakväll för första gången. Till temakvällarnas program hör oftast besök av författare och specialister, men det förekommer även musik, filmer o.dyl.


Omorganiseringen av Piazzan påverkades således av en estetisk synpunkt, men också av en ny biblioteksideologi. Biblioteket har strävat till att skapa en trivsam plats att vistas på, som också möjliggör mera omfattande kulturaktiviteter bl. a. i form av ordnade av kulturtillfällen. Man har också strävat till att rör sig ifrån de traditionella biblioteksutrymmen, vilka ofta är instängda och dunkla med flera gömställen för privat arbete. Istället har man strävat efter öppenhet och transparens; man vill att biblioteksverksamheten syns redan vid ingången (eller t.o.m. ända ut!). Detta har också helt praktiska fördelar i och med att personalen är ständigt i kundernas synfält och kontakten mellan kunden och personalen blir således smidigare.

Människors sätt att vistas på bibliotek har ändrats en hel del över de senaste decennierna. Man har försökt bli av med en föråldrad uppfattning av att biblioteket är en disciplinerad och ovillkorligt tyst miljö. I mindre bibliotek såsom i Vallgård kan dock en del av kunderna finna denna nya livlighet i biblioteket störande och därför byggde man ett tyst arbetsrum och ett rum avsett speciellt för grupparbete. Läsesalen och grupparbetsutrymmet – med sina avskärmande glasväggar – var den största förändringen biblioteket genomgick under renoveringen. Planeringen gick dock mycket smärtfritt och de nya rummen passade på ett naturligt sätt in i den gamla grundplanen.