I fokus - Monica Tapola

Monica Tapola.jpg

Vi har två härliga små barnbarn, 7 och 9 år gamla, som är födda och bosatta i Luxembourg. Vår dotter flyttade till Luxembourg för ungefär 10 år sedan.
Vår dotter är IT-ingenjör och vi har haft många roliga stunder som babysitters via web-kameran. Redan från det att flickorna var små babyn som låg på golvet till när de var större och behövde sällskap. Nu leker flickorna vid web-kameran och både de och vi läser också böcker via den.
Det har varit till en stor hjälp för vår dotter; hon har kunnat göra hemarbeten eller dylikt en stund i lugn och ro och skulle det hända något så ringer vi henne genast. Det har nog varit jättelustigt att fungera som webb-Boma och Bopa, som Mommo och Moffi heter på Luxembourgiska.

Nu går jag in i ett nytt skede då jag blir pensionerad nästa år. Nya utmaningen blir att lära sig de tre språken som talas i Luxembourg; luxembourgiska, tyska och franska. Jag har varit duktig i tyska men glömt språket med åren, så för tillfället har jag en intensivkurs med mina barnbarn. Jag läser tyska bibbaböcker via webb-kameran åt dem och de läser åt mig. Franska har jag svårt med och trots att jag gått två grundkurser, kan jag ännu inte kommunicera på franska.

Vår dotters familj är helt finlandssvensk, men de beslöt tidigt att mamma pratar svenska med barnen och pappa finska. Barnen lärde sig den oligatoriska luxembourgiskan i förskolan som börjar då barnet fyllt 4 år. Som 6-åringar på första klassen i skolan lär de sig tyska och på tvåan kommer redan franska språket in. Så dessa små barn klarar av en hel massa språk. Finskan blir lite rostig, men efter ett helt sommarlov i Finland så går det bättre igen. Framtiden får visa hur det kommer att gå med de olika språken och om finskan kommer att hållas med då de har så många andra språk de kommunicerar med varje dag.