Litteratur ger hopp: Peter Sandströms boktips
I den här serien berättar kända personer om böcker som gett dem hopp, kraft eller glädje i deras eget liv. Författaren Peter Sandström diskuterade hopp och litteratur på Richardsgatans bibliotek den 12.9 tillsammans med bibliotekarien och kulturjournalisten Ylva Larsdotter.
Före sömnen är en novellsamling som kom ut år 1984. Boken är Kjell Lindblads debut. Den innehåller 11 noveller.
Jag valde den här boken av flera orsaker. Jag läste den första gången då den kom ut 1984. Då studerade jag i Helsingfors, var 21 år gammal och hade inte läst mycket prosa. Mitt i allt kommer det en bok av en finlandssvensk författare och jag tänkte att den måste vara riktigt skit, inte kan en finlandssvensk författare skriva något bra.
Jag hade ändå stött på Kjell Lindblad i något sammanhang och bestämde mig för att läsa hans bok. Jag minns att det var maj månad och solen sken vackert i Vallgård där jag bodde, men jag satt inomhus med fördragna gardiner. Jag började läsa boken och kände att den tog upp såna saker jag hade brottats med. Det här vara ju under kalla krigets dagar och under hela min uppväxt hörde jag om bomber. Man gick ju omkring med den här rädslan. Den här boken talade indirekt till mej om det här. I boken finns flera texter med latenta hot och också sådana texter som antyder att något redan har hänt. Att läsa om det här kanske inte låter som en munter grej , men det var ett bra sätt att hantera de här sakerna. Att läsa boken gjorde mig faktiskt glad. Den fick mej att se att det fanns hopp både för mänskligheten och för litteraturen. Den gav mig både personligt hopp att någon kan skriva så här bra, samtidigt som min rädsla avtog. Boken ledde till att jag började läsa riktiga böcker.
Novellen är en intressant uttrycksform på många sätt. Det får inte vara något överflödigt i den. Kjell Lindblad skriver kort och koncist, vissa noveller är bara två sidor. Texter andas en väldigt stark livskraft och det är hoppfullt. Språket i boken är exakt och vackert. Bokens titel har en riktning, man är på väg in i sömnen. Titeln kan tolkas på olika sätt: normalt vaknar man upp efter sömnen, men titeln kan också tolkas på ett mer dystopiskt sätt.
I novellen Dagen D. gör huvudpersonen en resa, där han nästan utplånas till slut. Han har lämnat sin hustru och sitt jobb och bli nästan till intet. Samtidigt blir det en stor befrielse att gå in i det här utanförskapet, han mister också en massa måsten.
Den här typen av texter kan ge glädje över att man inte råkat ut för det här själv eller om man har gjort det kan det ge hopp att se att någon annan varit utsatt för samma sak.
Novellen Invånarföreningen utspelar sig före mobilernas och de sociala mediernas tid. Men det finns en invånarförening där man håller koll på varandra, vilket får ganska hotfulla drag.
Kjell Lindblad är en suverän skildrare av barns utsatthet, både i den här boken och i sina andra böcker. Novellen Ge dagen tillbaka handlar om ett barn som dör och den berättas ur ett barns perspektiv. Den är skriven så att man förstår att något ska hända. När barnets perspektiv kommer fram på det här sättet blir det väldigt absolut och oåterkalleligt
I Anteckningar från en svinstia är det en gris som skriver. Grisen tycker att alla de andra grisarna är korkade då de inte förstår vad som kommer att hända dem. Den här novellen är kanske den mest absurda, men den är glad. Att grisen kommer till insikt om hur saker och ting ligger till är positivt.
Boken känns väldigt tidlös. Tyvärr, man trodde ju att det skulle bli bättre. Muren föll för trettio år sedan och alla jublade, men nu byggs nya murar, ingenting har blivit bättre. Boken kan kanske tolkas dystrare nu än då. Det känns som om mycket skulle ha infriats.
Jag tror att Kjell Lindblad har väckt intresse för att skriva hos mig och säkert många andra. Bokmarknaden har förändrats mycket. På 1980-talet räckte det med att böckerna såldes i bokhandlarna och recenserades i tidningen. Då behövde författaren inte synas. Nu måste författarna komma ut och vara trevliga, det har blivit mera business. Men vi ska inte glömma de författare och genrer som kanske inte är så jättehippa.
På Läscentrums hemsida finns ett citat av Kjell Lindblad: ”Att författa är en process och ett resultat. Man måste stå ut med att vara ensam, att bara sitta och titta ut genom fönstret. Det är tillåtet att använda allt material som finns runt omkring. Alla författare lånar.”
Jag håller med om allt, utom det här med fönstret. Jag tittar aldrig ut genom fönstret när jag skriver. Jag tror att alla som skriver har sitt eget sätt att jobba. Det som stämmer är att man stjäl allt man kommer åt. Läsning och skrivandet hör också väldigt långt ihop. Genom att läsa andras texter kan man få impulser.
Jag är journalist till utbildningen så jag är väldigt van att berätta i textform. Hur jag får texten att andas och gå i en viss rytm intresserar mig. Orden är jätteviktiga. Jag jobbar med orden och speciellt med ordens rytm. Jag har en grundidé vad jag vill skriva om, men jag brukar inte börja med en klar synopsis. Jag känner ändå alltid var i boken jag är. Jag skriver 500 ord om dagen. Det är belönande, ibland är jag färdig redan klockan 10. Jag tänker inte på läsaren, för då skulle jag gå i lås. Det betyder inte att läsaren är oväsentlig. För egentligen blir en text till först då den läses. Då byggs en ny värld upp för läsaren.
Om man lyckas skriva och kanske skriver en sida kan man känna glädje, men jag tror att det finns en glädje i att överhuvudtaget göra saker. Skrivandet kan på många sätt ha en terapeutisk roll genom att man gör något, men det kan också vara terapeutiskt att till exempel sticka.
Skrivandet och läsandet i kombination är ett bra sätt att hållas på rätt köl. Läsning av litteratur är ett bra sätt för mig att samla mig och bli god till sinnet. Jag brukar tycka att de bästa texterna är de, som jag tycker är bra utan att jag kan säga varför jag tycker att de är bra. Men det är väldigt individuellt, det som säger massor åt en person, säger ingenting åt en annan. Gösta Ågrens bok Jär har också haft stor betydelse för mig. Jag fick den julen 1988 och jag läser den fortfarande då och då. Det är exempel på litteratur där jag kan hämta en sorts styrka, en tro på litteraturens möjligheter. Jag tror att läsning kan ge mer än annan konst. Det finns en jättestor styrka i litteraturen.
År 2017 fyller
Suomen Mielenterveysseura – Föreningen för mental hälsa i Finland
120 år. Ett av jubileumsårets tre teman är Litteratur ger hopp. Vid Helsingfors stadsbibliotek ordnas det jubileumsåret till ära en evenemangsturné med hopp och litteratur som teman. Under turnén berättar kända personer vilken bok som gett dem hopp och kraft. Evenemangsturnén börjar i februari och pågår hela året. Turnén besöker varje bibliotek i Helsingfors. Mer information om Litteratur ger hopp-turnén hittar du på adressen
helmet.fi/toivoa
Text: Anna-Maria Malm
Bild: Robert Seger