Foto: Unsplash

Unga poeters sällskap träffas i biblioteket

Biblioteken arbetar ständigt med att hitta på ny verksamhet för användarna. De bästa idéerna sprids snabbt och ursprunget till dem glöms oftast bort med samma fart. Därför är det roligt att kunna presentera historien om hur en av verksamheterna fick sin början. Vi fick en intervju med bibliotekarien Anna Söderström, som tillsammans med Lotta Sanhaie på Sydkustens ordkonstskola utformat konceptet Unga poeters sällskap.

Hej Anna! Du jobbar i Tölö bibliotek och drog igång det som kallas Unga Poeters Sällskap. Berätta vad det är för något!

Unga Poeters Sällskap (UPS) är ett sällskap bestående av barn i åldern 10-15 som tycker om att läsa och skriva. Upplägget är följande: två vuxna ledare deltar varje gång, en bibliotekarie och en ordkonstledare från Sydkustens ordkonstskola. I Tölögruppen som leds av Lotta och mej är jag faktiskt också utbildad ordkonstledare som bonus. Inga andra vuxna får vara med. Det vi pratar om och läser upp på UPS är bara mellan oss deltagare i sällskapet. Sällskapet träffas alltid på bibban. Tanken med det är läsfrämjande: barnen ska kunna låna böcker på samma gång.

Varifrån fick du idén till UPS?

Idén kom till mej redan för många år sedan då jag upplevde att barn som tycker om att läsa och skriva inte riktigt erbjuds några verksamheter. Mina egna barn har alla tyckt om att skriva, men det fria skrivandet verkar ha fallit bort i många skolor i samband med att man istället börjat fokusera på läsningen.

Det har kanske delvis att göra med att man tänker mycket på Pisa-resultat och därför ofta glömmer bort skrivandets betydelse för läsandet och fantiserandet - det hör ju ihop alltsammans, tänker jag åtminstone, det ena gynnar det andra. Fokus läggs ofta på dem som inte tycker om att läsa och så pratar man nästan bara om läsningens betydelse.

Jag tänkte att det saknas ett sammanhang där man kunde få skriva fritt, hitta på egna texter enligt eget huvud, dela dem med andra och prata om sina texter och om böcker man läst, känslor som böcker väcker, nya idéer man fått, tankar man tänkt osv. Det behöver finnas något för alla dem som faktiskt tycker om att läsa och skriva - man har liksom glömt bort dem lite.

Jag skrev själv massor av berättelser som barn men jag hade inte något sammanhang där jag kunde dela mina egna texter med andra. Jag saknade det, det var ensamt att bara skriva för sig själv hemma. Så idén till UPS bottnar i det jag upplevt då jag besökt otaliga skolor under många år som bibliotekarie, följt med det mina egna barn gjort och inte gjort i skolan och min egen erfarenhet av att som barn sakna ett sammanhang där man får skriva och dela sina egna berättelser med andra mänskor med samma intresse.

Vad gör ni rent konkret när ni har en träff med sällskapet?

Vi i UPS träffas ett par gånger per termin i klubbrummet på Tölö bibliotek. Inför träffarna bygger jag upp en grotta av dynor, filtar, bord, lyktor och annan loppisrekvisita jag skaffat till bibban. Vi sitter i mörkret i vår grotta och läser texter och pratar om dem. Vi använder oss också av en kista som står mitt i grottan.

Barnen öppnar kistan turvis och den som öppnar får hålla vår ficklampa och lyser upp det som hen hittar i kistan. Det kan vara någon av barnens texter eller någon bok, kanske ett underligt föremål. Det som finns i kistan har någondera av oss ledare satt dit i förväg.

Om det är en text läser skribenten själv upp sin text eller så kan någondera av oss vuxna göra det om det känns för pirrigt att läsa upp sin egen text. Om det är en bok man lyfter ut ur kistan pratar vi om boken. Jag har valt ut böckerna på förhand och jag berättar något om dem. Till exempel har vi diskuterat en nyutkommen bilderbok om Edith Södergran och i samband med det berättade jag om Edith och hennes liv. Barnen hade aldrig hört talas om Edith Södergran så vi fick en intressant diskussion om henne, hennes korta liv, tuberkulosen och om att hon tyckte om katter och att skriva dikter. Ofta vill barnen låna böckerna vi hittat i kistan efteråt. Vi avslutar med prat, saft och kex i grottan. Det är alltid roligt!

Vad tycker deltagarna om att vara med?

Deltagarna tycker mycket om att att vara med i UPS, de är glada och ivriga när de kommer dit. Också föräldrafeedbacken har varit positiv. En förälder tog faktiskt kontakt och frågade om jag kunde fixa ett poesisällskap för vuxna också. Jag lovade tänka på saken. Alla barnen i UPS är begåvade och modiga författare som skriver underfundiga, kluriga, roliga och sorgliga texter.

Har UPS spridit sig till andra bibliotek?

UPS har mej veterligen spridit sig till biblioteken i Åbo, Pargas och St. Karins. Roligt att konceptet också intresserar andra bibliotekarier som jobbar med barn, böcker och ordkonst som jag. Jag tycker ju att man borde lyfta skrivandet vid sidan av läsandet - betona vikten av bådadera tillsammans. Det har vi lyckats göra inom UPS.

Vad hoppas du att din idé om UPS ska leda till så småningom?

Det känns både värdefullt och viktigt att kunna skapa ett utrymme för barn som tycker om att läsa och skriva. Jag hoppas att också andra bibbor får upp ögonen för UPS och startar upp många fler poesisällskap för barn och unga.

Text: Maria Grundvall / Anna Söderström
Bild: Unsplash och privat foto