1968
I år har det gått 50 år sedan det legendariska året 1968, ett år som blivit kvar i vårt medvetande som omstörtande och betydelsefullt. Rent privat handlade året om att tolvåriga jag började på tredje klass i det nioklassiga läroverket ”Lönkan”. Jag minns bl.a. dessa större händelser och fenomen:
- morden på Martin Luther King och Robert Kennedy
- Vietnamdemonstrationer runt om i västvärlden
- ”Wanhan valtaus” och annan vänsteraktivitet
- Pragvåren och Praginvasionen i augusti
- Hey Jude, Those where the days, Mälarö kyrka, Lyckliga gatan och Congratulations, för att nämna några hittar…
Vilka fenomen associerar du med år 1968?
Vi har samlat ett litet urval böcker som på ett eller annat sätt berör år 1968 eller det sena 1960-talet i allmänhet. Dessutom får vi läsa om musiklivet i den anglosaxiska världen under året.
Varsågoda!
Susanna
Jan Guillous ambitiösa romanserie Det stora århundradet, som gestaltar 1900-talet genom släkten Lauritzens ögon, har nu kommit fram till år 1968. Huvudperson i den här boken är Eric Letang, dotterson till en av de tre bröderna Lauritzen. Att Eric lånat många drag av författaren själv råder det inga tvivel om. Eric är nyutbildad jurist, men samtidigt också aktiv i tidens vänsterkretsar. Via Eric får vi bl.a. uppleva Vietnamdemonstrationer, livet i flummiga kollektiv och hur det var i Prag strax innan invasionen i augusti. Vi får också veta en hel del om hur det gick till i rättegångar, både i Sverige och utomlands.
Susanna
Hill, Nathan: Nix (Originalets titel “The Nix”, översättning från engelskan av Peter Samuelsson). 2017
Romanen är amerikanen Hills debut och likaså en episk generationsroman soch omspännande tiotals år. I bokens centrum står Samuel, högskolelektor i engelska. Han är rätt ensam, besatt av nätspelet World of Elfscape och kämpar mot sina elevers ointresse för hans ”onyttiga” undervisning. Något som sysselsätter Samuel stort är hans mor, som försvann från familjen när han var barn och som förblivit en gåta. Romanens titel, Nix, betecknar det sagoväsen, på svenska näcken, som lockar ner folk i sjöar eller tjärnar. Modern kan tolkas som en Nix-gestalt i Samuels liv. Berättelsen börjar i Chicago med att en kontroversiell republikansk politiker, Sheldon Packer, under sin presidentkampanj 2011 blir attackerad av en äldre gruskastande kvinna, som i de ytliga amerikanska medierna betecknas som ”en gammal hippie” eller ”68-extremist”. Kvinnan är Samuels mamma, och från denna dramatiska öppning rullas det upp en historia som bl.a. utspelar sig under tidigt 2010-tal med den vuxna Samuel, hans traumatiska barndom under sent 1980-tal då mamman försvinner, samt vid mammans liv under studentupproren i Chicago sensommaren 1968: händelser som kommer att betyda mycket för henne.
Johan
Ett sus av 1968-talets arketyper möter oss i Johannes Klenells galghumoristiska ”Det fria Ordet ”med satirtidskriften Guano samt den 40 år gamla föreningstidskriften som bakgrund. Vi stiftar bekantskap med grundarna till tidskriften ”med vadmalsskjortor och blomsterkransar i håret, barfotafötterna stabilt förankrade i 68-rörelsens proggmylla” då det begav sig. Det fria ordet hade grundats 1967 då man syftade till att bli en motkraft till USA-imperialismen. Personalomsättning, informationsavbrott och den evigt idogt arbetande optimisten generalsekreteraren Gunnel Lindh samt den nya praktikanten, Jonas Thunander kan sägas axla de mest långvariga bestående huvudrollerna i persongalleriet… ja och talbollen inte att förglömma!
Christina
En revolterande Mona och hennes lillebror växer upp med varierande barnflickor. Föräldrarna separerar och pappan gör självmord. Little Richard sjunger om Lucille! Paul Ankas Diana ljuder under det sena 50-talet, franska nya våg-regissören Roger Vadim och filmstjärnan Birgitte Bardot gör sin entré, i bakgrunden dånar Edith Piafs hesa röst. Snart hör man Bob Dylans Blues, Den skoltrötta Mona skickas till England som au pair-flicka där Dylans England Tour 1965 försiggår. Mick Jagger, räddaren i nöden ljuder också mer eller mindre befriande i Europa. Efter många om och men hägrar Sverige. Mamman är alkoholiserad och Mona utbildar sig till mentalsköterska. Ett nytt pulserande kapitel börjar i hennes liv.
Christina
Tredje delen av en trilogi om den unga Nina Broman, skriven på 1980-talet. Alla delarna har kommit ut i nytryck – den här delen lagom för att fira 50-årsjublieet av vårt mytomspunna år. Nina Broman jobbar på en nystartad modefirma, hon är politiskt aktiv på vänsterkanten och längtar efter frihet, konst och sex. Vi får lära oss mycket om kvinnors frigörelse i ett samhälle som fortfarande i grunden var konservativt och stelt. Och visst – också Stockholm hade sin ockupation - kårhusockupationen.
Liksom i så många andra episka romaner är 60-talet bara en del av den här romanens tidsplan. Men det är en viktig utgångspunkt för romanens huvudperson, den musikaliske och särpräglade Alf Holm och för bokens mystiske, namnlöse jagperson och berättare. Vi får se staden Jakobstad utvecklas och blomstra, vi får snegla på tidens musik, allt från Tom Jones till Frank Zappa. Vi får också lära känna några andra personer och genom dem uppleva tidens anda.
Susanna
Egentligen är slutet av 1960-talet en epok bland andra i denna stora episka roman, som sträcker sig från efterkrigstiden till 2000-talets första år. Men 1960-talets senare del ges mycket utrymme och skildras med stor inlevelse. Handlingen kretsar kring helsingforsungdomarna Jouni, Ariel och Adriana, vilka bildar en sångtrio som 1966 spelar in den oförtjänt glömda poplåten Älä käy yksin yöhön. Framgångssagan är kort och de tre går sedan olika vägar. Då den självsäkra Jouni gör en klassresa från kvarteren norr om Långa bron till politikens finrum och kändisskap, vandrar den känsliga Ariel och den vackra men osäkra Adriana in i skuggorna. Deras liv nystas upp av den yngre Frank Loman, bokens berättarröst, som mot slutet av romanen hittar sin plats i dramat såsom han aldrig hade anat det. Av Westös romaner har kanske denna den mest detaljerade kontaktytan till slutet av 1960-talet, och att han har stort intresse i tidens rock- och popmusik går inte att ta miste på. En generationsroman men många igenkänningspunkter.
Johan
Några ord om pop- och rockmusiken år 1968
År 1968 var ett brusande år, vilket naturligtvis också reflekterades i popmusiken. Redan år 1967 började enhetskulturen inom popmusiken få sprickor, men år 1968 delades den på allvar upp i olika underkulturer.
Funken som uppkommit ur den dansanta soulmusiken blev ett allt mera militant soundtrack för de svartas medborgarkamp. (James Brown: ”Say It Loud – I'm Black and I'm Proud”). Att attityderna hårdnade märktes också i den mera traditionella popen. År 1968 handlade det inte längre enbart om pop, utan popen hade blivit uppdelad i kommersiell pop, där målgruppen var ungdomar i tidiga tonåren, och mera allvarlig rock för lite äldre. De som gillade pop köpte singelskivor för sina små slantar, medan rocken publicerades i huvudsak som dyrare lp-skivor. The Rolling Stones publicerade endast en singel, ”Jumpin’ Jack Flash”, medan The Beatles under året publicerade två – ”Lady Madonna” och Hey Jude”.
Inom rocken hade man definitivt övergått från singlar till albumhelheter. Det hände mycket inom rocken, bl.a. söktes tydligare influenser från country och blues, med exempel som the Byrds, Bob Dylan och Fleetwood Mac.
Dessutom uppkom s.k. progressiv rock (Pink Floyd, Soft Machine) och hard rock (Blue Cheer, Deep Purple). Musiken blev allt tyngre och spelades med allt högre volym.
Det är svårt att nämna endast en eller två centrala musikpublikationer från år 1968. Men två skivor ändå kan lyftas fram. För det första vill jag nämna ”Electric Ladyland” av The Jimi Hendrix Experience. En skiva som vimlar av hänvisningar till den högexplosiva situationen i samhället. För det andra vill jag lyfta fram The Beatles’ album ”The Beatles” eller ”The White Album” som kanske är det album som bäst beskriver år 1968. Albumets vita, ”tomma” omslag visar att här inte ges enkla svar. Skivan är svår, men också den musikaliskt mest mångsidiga och mest splittrade av Beatles’ album. Det berättar att bandet vid den tiden höll på att upplösas, men det ger också en stark bild av det splittrade och mångdimensionella året 1968 på ett allmänt plan.
Jukka, översättning och bearbetning Susanna
Medverkande:
Christina Haapala, Helsingfors stadsbibliotek
Johan Lindberg, Arbis bibliotek
Susanna Söderholm Helsingfors stadsbibliotek
Jukka Uotila Helsingfors stadsbibliotek
År 1968 kommer att vara tema för novellkafeerna i november:
- torsdag 15.11 Munksnäs bibliotek, Rievägen 22
- torsdag 22.11 Tölö bibliotek, Topeliusgatan 6
- onsdag 28.11 Arbis bibliotek, Dagmarsgatan 3
Kaféerna börjar varje gång kl. 18.00.
Välkommen med!